I kväll skall Andy och jag gå på bio, det blir att se New Moon. Blivit endel bio på senaste tiden, försöker jag möjligen kompensera för mitt dåliga biobesökande tidigare som ledde till att en gratisbiljett blev utgången?! Hmm.. Eller så är det bara så att det varit mycket sevärt på senaste tiden och att vi inte kan hitta på mycket annat med magen min.. Är ju inte helt upplagd för vilt festande och långa promenader..
Hade tänkt göra endel uppdateringar nu men klockan tickar och jag skall med 4-tåget till Linköping, har inte packat nattaväskan än.. Dessutom har jag larvigt ont i ryggen efter att jag varit på OBS! Stormarknad med far min. Så får vl bli i morgon i stället, och tro inte att jag glömt den utlovade magbilden heller.
Hrrmm. Måste hitta en bättre plats att sitta vid datorn, funkar inte med soffan, gör för ont i ryggen, men verkar så tråkigt att sitta i matrummet.
Nåväl, trevlig lördags kväll önskar jag er i alla fall! :-)

Är det bara jag eller känns det inte som tiden bara rusar fram? Nyss var det måndag, usch trälig måndag, och nu är det redan onsdag, snart fredag! Vart tar tiden vägen? De senaste veckorna har bara sprungit bort utan att jag lyckats hinna med allt jag tänkt. Vart? Snart skall Andy och jag ha en liten bebis, och med den här takten lär den väl komma i morgon, innan man vet ordet av!
Börjar få lite panik, allt som skall fixas och donas innan lillfisen kommer ut. Det skall vara jul och firandet som hör till detta, Andys föräldrar skall träffas innan magen försvinner (det blir dock i helgen, så ingen panik där), lägenheten skall bli färdigställd för att välkomna en liten, kläder skall inhandlas (billiga baskläder då, så att den lilla stackaren har något att sätta på sig när den möter kylan utanför mammas mage), anmälan om föräldraledighet är precis inskickad så där kan jag andas ut, det skall föräldragruppas och amningskursas och så skall man hinna jobba också och sluta jobba. Vart skall all tid komma ifrån så det hinns med? När veckorna går så fort att man inte hinner blinka innan de är över, hur lätt är det inte då att missa allt? Det är bara nätterna som är långa, och ändå är de inte tillräckliga. Uscha. Det här med tid är då minsann överskattat! :-)

Tänkte bara meddela att under de närmsta två veckorna kommer uppdateringen vara ytterst bristfällig, om än alls. Detta för att jag har vikarien här hela veckan och nästa vecka kommer jag jobba igen tillsammans med henne så ni vet..

Eller denna underbara karl! Jag har det bra jag.. :)

Kan man annat än älska dessa sötnosar?

Bjuder på en sista bild från kvällen; The Man With The Piano, Jerry Lee Lewis!

Haha och här kommer han själv och inte bara en ur hans band! :)

Sist men inte minst, möjligen äldst dock: huvudnumret Jerry Lee Lewis.

Näst sista akten, Mrs Lewis. Okej, vi kom inte ihåg förnamnet.

The Refreshments har precis äntrat scenen.

Är på konsert, just nu kör Nisse Hellberg på för fullt!

Gaah, här får man inte ligga på latsidan inte telefonerna ringer om vartannat, och man hinner nästan inte avsluta ett samtal innan nästa telefon ringer. I och för sig skoj att ha mycket för händerna men lite jobbigt att inte få göra det man måste, som är lite brådis. Dock är det frukost-tajm nu, så jag tänkte passa på att slänga in ett litet inlägg här. Hungrig som en varg så skall bli mycket gott att få i sig lite krubb :-)
Nähä, time to go. Mina smörgåsar ropar på mig! Trevlig helg om vi inte hörs senare!

Under dagen har jag känt något helt underbart: nämligen en liten kroppsdel som envisas med att sticka ut från sidan av magen hela tiden. Tror det är en häl eller något, låter rimlgt eftersom det är vad de brukar trycka ut genom magen. Visst, det gör ganska ont när den håller på och rumstera om där inne, men fy sjutton så häftigt det är! Tänk er att känna ert eget barn där inne, och verkligen se hur den rör sig, och så nu även kroppsdelar som sticker ut så pass att hade inte huden varit så spänd hade jag nog kunnat ta tag i dem. Jag försökte faktiskt, men som sagt, huden är för spänd. ;-P Åååh, jag längtar ihjäl mig efter den där lilla skruttungen. Vill att det skall vara slutet av decemer NU! Fast tiden går så fort numer så är väl alldeles för snart där med. Nästa vecka redan är det dags för föräldragrupp och veckan därpå går jag mina sista dagar på xCash till mötes. Helt otroligt!

Blir man inte bara SÅ irriterad när internet inte gör som man vill? När saker laddas upp jättesakta eller inte alls. Och är det inte så att detta inträffar oftast de gånger man har ett viktigt ärende, något man måste göra? I alla fall har jag det problemet, uppenbarligen. Och även om jag bara sitter med ett mobilt internet så kan man ju tycka att det skall vara okej, tillräckligt för mindre saker. Men icke. Gud så trött jag blir. Nu får jag ta med mig mitt ärende och ordna det på jobbet, där det i alla fall är bättre uppkoppling. Får väl se till att komma något tidigt så jag kan göra det som måste göras innan jag börjar jobbet.. Nu är jag på dåligt humör. Tur jag fick så god mat förut, annars hade det nog varit än värre.

Här har vi bakat pepparkakor. Det var inte så roligt så blev bara två plåtar.. Får baka mer någon annan dag.

...fingrarnaaa, ladidadida da da da daaa.. Kommer ni ihåg vilken reklam? Hähä, Prips Blå såklart, fast där var det kärleken och inte fingrarna som var blå. Har suttit hela förmiddagen och skrivit med en kladdig blå bläckpenna. Så mina fingrar händer är helt blåfläckiga. Kan inte ta i något utan att lämna små fina avtryck.. Hähä.. I dag är det barnmorskedag, jippie! Läkaren från akuten tyckte att jag skulle tala om för barnmorskan vad som hänt och lämna besluten om eventuella ytterligare undersökningar till henne. Tror dock inte att det är något problem, i dag är det exakt en vecka sedan (pepparpeppar) som jag kräktes senast och det har inte kommit mer blod, så antagligen var det som de trodde, bara några blodkärl som brustit av trycket i magen.
Vägde mig i går också, och kunde konstatera att jag gått upp två kilo sedan senaste besöket, är väl en månad sedan, så det var inte så farligt. Bebisen växer ju så det knakar där inne, och som ni kanske förstått så är magen riktigt stor nu. Tänkte visa en bild sedan när det är bara en månad kvar, blir sista bilden ni får innan det är dags! :-) I alla fall för den här ungen ;-P

---

Var visst inte bara händerna som blivit blå, utan även ansiktet blev drabbat av min blåhet.. Hähä.. Jaja, så kan det gå, har i alla fall tvättat bort det blå i ansiktet nu, händerna var lite svårare att få helt rena, men det ser bättre ut i alla fall.

Flygande jacob

Du behöver:

1 grillad kyckling
3 dl matlagningsgrädde
1 dl chilisås
1 pkt bacon
2 st bananer
1 dl jordnötter

Gör såhär:

1. Sätt ugnen på 225 grader.
2. Rensa kycklingen från skinn och ben och skär den i mindre bitar.
3. Skala och dela bananerna på längden.
4. Smörj en ugnssäker form och lägg i kycklingbitarna. Lägg bananerna ovanpå.
5. Vispa grädden och blanda den med chilisåsen. Strila över bananerna och kycklingen.
6. Grädda i nedre delen av ugnen i ca. 20 minuter. Strimla under tiden baconet och stek det knaprigt. Lägg på hushållspapper för att rinna av.
7. Ta ut kycklingen och strö över bacon och jordnötter. Servera med ris eller liknande.

Kåldolmar med gräddsås

Du behöver:

1 vitkålshuvud
200 g nötfärs
200 g fläskfärs
0,5 dl grötris
1 dl grädde
1 dl mjölk
2 st ägg
Salt
Malen svartpeppar
2 msk smör
2 msk sirap

Gör såhär:

1. Försök att skära ut så mycket som möjligt av roten, men var försiktig. Lägg sedan huvudet i kokande vatten.
2. Koka bladen mjuka och plocka bort bladen allteftersom de lossnar. Var försiktig så de inte blir för sladdriga.
Se till att du får 8-10 blad.
3. Koka grötriset och låt det svalna.
4. Blanda färsen med ris, mjölk och grädde. Krydda med salt och peppar.
5. Lägg ut bladen och fördela färsen jämnt, vik ihop och forma till dolmar. Bryn ovansidan i smör.
6. Lägg dem med skarven ned i en smord form och strö över sirap. Grädda i ugn i 20-25 minuter på 225 grader. Ös vid behov om det samlas en massa vatten i formen.
7. Servera med gräddsås, kokt potatis och rårörda lingon.

Ibland kan det kännas något förnedrande det här med att vara gravid. Som till exempel när magen kommer ivägen för små enkla saker som man vill göra själv och inte behöva be någon annan om hjälp med.
Som att klippa tånaglarna. Det vill inte jag att någon annan skall göra åt mig, jag vill göra det själv, själv, själv. Därför kändes det något förnedrande när jag var tvungen att fråga Andy om han kunde hjälpa mig, då jag var i akut behov av en liten ansning. Oturligt nog var han inte lika känslig för sådant som jag fått för mig, så han gick med på att hjälpa mig med mitt dilemma. Fast han sa att han inte ville göra det igen och det tackar vi för. Nu får jag bara hoppas att naglarna växer sakta så de inte behöver klippas på länge, i alla fall så pass länge att jag hinner kläcka kotte.
Nåväl, jag fick ju bort mina äckliga tånaglar, så jag får väl vara nöjd, antar jag.. :-P

Jag blir så störd av folk som uttalar ordet Google (som i sökmotorn) "Goggel"! Herregud, goggle och Google är två helt olika saker, och uttalas heeelt olika.

Och här kommer förklaringarna:

Google:

Min mobil tycks ha något emot fredagen den 13:e, för den ville hoppa över detta datum, vilket innebar att den helt sonika ändrade datum under natten till den 14:e. Mycket olyckligt då jag har satt alarm måndag till fredag på klockan 8.00, och tyst och skönt lördag till söndag. 14:e är ju, som bekant en lördag denna månad, vilket innebar att inget alarm skulle ljuda klockan 8.
Men av någon outgrundlig anledning vaknade jag kl 07.55 av mig själv och kunde konstatera att något var fel, eftersom det inget stod om väckning på mobilen. Jag som dessutom är världens sjusovare, och brukar vakna helt desorienterad när larmet sätter igång på morgnarna, vaknade innan jag skulle! Måste vara min turdag, efter att ha haft otursdag två-tre dagar i följd. Jag bryter mot traditionen och har tur istället för otur, denna oturens dag! Hur som haver, jag kom innan jag började till jobbet, och har arbetat flitigt sedan dess. Grattis till mig. :-)

Här äts det lussekatter för fulla muggar, inte en dag för tidigt!

Har ni missat det värsta bråket bland bloggare hittils? Inte speciellt troligt.. Bloggerskan Kissie har blivit anklagad för att ha varit droppen som fick bägaren att rinna över hos en flicka som i går tog livet av sig, samt vara en av de bakomliggande orsakerna till att en annan flicka tog livet av sig. Dessa anklagelser kommer från en Linda, som stod den ena flickan nära och den andra vagt bekant.
För det första så anser jag inte att man någonsin skall lägga skulden för att någon tagit sitt liv, på en annan människa. Och dessutom kasta det i ansiktet på den människan. Nu hävdar denna Linda att hon inte lägger skulden på Kissie, utan menar att hon var en av orsakerna, det spelar ingen roll, det är inte rätt hur man än menar att belasta en människar psykiska tillstånd på någon annan.
För det andra så tycker jag att Kissies försvarstal där hon anklagar denna Linda för att bara vara avundsjuk och därför anklaga henne för det som hänt, är ytters osmakligt. Jag vet att bloggbråk alltid skylls på avundsjuka hit och dit, men i det här läget passar det inte in. Att kalla någon avundsjuk för att denne anklagat en för att vara en bakomliggande orsak till någons självmord får mig nästan att spy. Ursäkten om avundsjuka har helt klart gått för långt.
För det tredje kan jag inte förstå hur man kan dra upp dessa saker i bloggar, jag tycker det är fruktansvärt! Det är otroligt respektlöst mot flickan själv och hennes familj, även om denna Linda hävdar att hon inte avslöjar saker som skall få flickans familj uthängda. Nej, kanske inte, men de kommer veta att det är deras tös det handlar om, du avslöjar saker om en död människa utan någons tillstånd, trots att du inte är dennes kött och blod. Låt familjen välja om de vill gå ut offentligt med anklagelser hit och dit, gör det inte åt dem! Hur många sitter inte nu och gottar sig i det krig du startat för att få Kissie att ta på sig skulden för det som skett? Har du överhuvudtaget tänkt på det?

Nej, detta bloggbråk eller vad man skall kalla det är det värsta jag någonsin hört talas om, det är osmakligt och totalt respektlöst! Usch!

Pastasallad med tonfisk

Är det en sak jag inte kan förstå så är det denna Facebook-hysteri! Till och med min mamma tjatar på mig att gå med! Varför kan jag bara inte få välja själv och då välja att inte vara med? Allt jag känner kring detta lilla fenomen är ny tappning av Lunarstorm som har nått ut till fler, och dessutom är internationellt. Men ärligt talat, vad är grejen, samla så många vänner man kan (som man över huvudtaget inte pratar med / vil prata med) och låtsas att man är skitpoppis. Man äger ju inte ens rätten till sina egna bilder man lägger upp! Hur kul är det då?!
Nej ni, ni kan sluta tjata på mig om att skaffa Facebook, för det kommer aldrig hända! Hähä.. Så det så!

Kommer precis från toaletten, tycks bli så att jag nog får tacka för mig i dag. Kräkts upp frukosten, känner mig febrig och har fortfarande magknip. ATTANS!! Jag orkar inte mer.. Vill vara liten och ligga hemma och så någon som stryker mig över håret och tycker lite synd om mig. För nu vill jag faktiskt mest bara gråta. Jag kan förvisso glädja mig åt att medicinen fungerar mot min sura mage, men varför fortsätter jag då att kräkas?
Hoppas i alla fall att om jag går hem nu och vilar, blir kry nog att arbeta på eftermiddagen. Usch, det är nästan tur att jag hoppar på föräldraledigheten redan 1:e december, så som jag håller på. Är bara tjugo dagars arbete kvar, sedan kan jag kräkas bäst jag vill, för då förlorar jag ingen inkomst på det i alla fall..

Nej, dags att ringa chefen och tala om att jag visst blidde lite sjuk här på jobbet..

I går var jag på besök på Timjan, en plusresurs för mammor och pappor som behöver lite extrastöd eller vad man skall säga. Var på rundvandring och sedan lite information om vad de sysslade med och hur verksamheten fungerade. Fick tropisk juice också :-) Hähä.. Verkar mysigt där och jag funderar starkt på att börja där, som en liten trygghet och ett ankare. De ville att Andy skulle följa med också på nästa möte, så de fick lära känna honom också, han verkade positiv till idén. Inte som när han skulle med på möte på Kvinnokliniken.. Hähä... ;-P
Det är ju dumt att tacka nej när man får möjligheten att gå där, och jag tror det kan vara bra för mig också att ha en fast punkt. Men jag har till måndag på mig att fundera, så är ju en vecka kvar.

I dag verkar jag ha någon form av otursdag. Passar bra till vädret som är kallt, rått och grått. Har spillt vatten i min väska, ont i magen och så ville inte datorn samarbeta när jag kom till jobbet. Urrrrghhg.. Får hoppas att turen vänder framåt dagen. Mamma och pappa ska ju förbi med en byrå i kväll och sätta upp mina tavlor.

I går hade Sofia och Malin födelsedaskalas i form av maskerad. Inte lätt att klä ut sig när man har världens kalaskula att ta hänsyn till. Först skulle jag vara Barbapappa, men så upptäckte jag, alldeles för sent, att jag lagt undan mina rosa byxor i mamma och pappas förråd. Då fick jag tänka om, och komma på någon annan, enkel, rolig och tjock karaktär. Inte så långt efter dök Gus, tjockismusen i Askungen upp i mitt huvud. Så blev att göra mig ett par öron och en svans och leta upp passande kläder. Hade tänkt ha en röd t-shirt över den grå tröjan med givetvis hade jag slarvat bort den (någon mer än jag som är bra på att tappa bort kläder?) så fick bli ett linne under i stället, rött då givetvis.
Kalaset var jättetrevligt, och mycket trevliga människor, trots att jag var både nykter och inte kände någon. :-) Tyvärr orkade jag bara stanna i ett par timmar, då det blev lite jobbigt med så mycket människor, för små byxor som gav mig ont i magen och den nesla ryggen som smärtade. Men det var jätteroligt den stund det varade i alla fall, och jag är mycket glad över att jag fick komma!


Som ni ser har magen blivit mycket större sedan sist jag visade den. Mycket otymlig, men snart är det dags! :-D

Helstekt fläskfile med fransk senapssås och quinoa. Perfekt mat till far!

Nu kan man även stödja rosa bandet genom att köpa fläskytterfile. När skall de marknadsföra blå bandet lika mycket då?

Nu är det fredagsmys med vinägerchips, äppeljuice och skräckfilm.

I dag blir det tacos till middag! Mums! :)

Tänk er att ni sett fram mot morgondagens frukost. Så äter någon upp din risifrutti som skulle varit höjdpunkten av denna frukost. I stället får du lov att ta kall risgrynsgröt från en korv, med en liten, liten klick sylt. Tänk er också att er goooda ost är slut, och ersättaren är något mindre smaklig (ganska mycket mindre, rent äcklig) så ni får liida er genom frukosten, som skulle varit så god! Blir man då inte besviken?
Okej, nu skall jag erkänna en sak för er: jag är mycket pipplig och jobbig när det kommer till mat. Min tycker inte om-lista är överlägset längre än min tycker om-lista. Så jag är inte lätt att blidka vid matbordet.
Och osten kanske var extra äcklig för att jag fick ta översta skivorna, de brukar inte vara lika goda som resten av osten, enligt tidigare erfarenheter. Men min risifrutti är nästan oförlåtlig, den kan jag inte ursäkta i första taget! Särskilt som jag inte ens tycker om vanlig risgrynsgröt (risifrutti smakar inte alls likadant!!).
Nåja, han gjorde så gott han kunde, och det är ju inte Andys fel att han har dåligt minne. Det är inte honom jag är besviken på, utan min frukost. Nu har jag dessutom ont i magen, för jag åt för mycket risgrynsgröt, och jag är visst laktosintollerant. ;-P Näähä.. Jobba var det ja. Hörs senare!

Woohoo! Nu har jag äntligen gått in i den riktiga 8:e månaden, och 9:e graviditetsmånaden. Vet ni vad jag har tänkt på? Nu mer kan jag säga att jag skall ha barn nästa månad, så snart är det alltså!! Helt underbart. Dock är det måste som måste fixas med innan lillskrutten dimper ner, så att jag har en barnsäker lägenhet. För man kan ju inte räkna med att få allt sådant gjort innan bebisen bli gammal nog att riva ner saker. Aaaah, spännande!

Aaah, jag är så hungrig! Men nu är det i alla fall dags för frukost! Blir en kopp citronte, en halv lingongrova-smörgås med ost och gurka och så en risifrutti med hallonsylt. Mums! :-) Har lite svårt att äta smörgås på morgonen, så därför kör jag på risifruttin, den mättar också väldigt bra. Sedan är det dags att stoppa fakturor i kuvert. Skojskoj..
I kväll blir det systermys, vet inte vad vi skall göra, men blir väl att käka något och snacka bajs, typ. Och på fredag ska Andy och jag fixa i lägenheten. Försöka få i ordning på allt som är kvar.
Och vet ni vaad? I går när jag kom hem, trött och sliten, vid halv åtta, kände jag en distinkt doft av rengöringsmedel. Tänkte att Andy lekt med flaskan igen, så som han gör ibland, men så gick jag in på toaletten och såg att den var skinande ren, och köket blänkte det med! Då hade min finaste tagit tag i lite städning medans jag var i väg och jobbade! GUD, så underbart det var! Och här för någon dag sedan dammsög han hela lägenheten också. Vad har jag gjort för att få en så underbar karl!? :-)

Folieinbakad lax med quinoa.

Första snön lägger sig på backen här i Norrköping!

Lovade er ju en berättelse om måndagens äventyr. Och här kommer den: I helgen kräktes jag ju, som jag nämnt tidigare, en massa blod. Min älskade Andy blev ytterst orolig och tvingade mig att ringa vårdcentralen det första jag gjorde på måndagen. Vilket jag, för en gångs skull, gjorde. De hade automatsvar där man fick knappa in sitt telefonnummer och så talade en röst om när man beräknades bli återuppringd. Tio i två.
Strax innan klockan två rinde så en receptionist och undrade över mitt ärende, som jag så talade om för henne. Fick en tid samma dag klockan kvart över två(!!!). Blev med andra ord bara att rusa iväg för att hinna till Väven i tid.
Väl där fick jag vänta i en halvtimme innan läkaren behagade kalla in mig. Efter en kort men intim utfrågning klämde han på min mage och skickade iväg mig med en remiss till kirurgakuten. Här ungefär blev jag skitorolig! Liksom, KIRURGAKUTEN!!!! Låter ju som ett ställe där de skär ut ens barn och lämnar en att döden dö. Hähää, nej då, men det lät ju väldigt allvarligt att bli ivägskickad dit. Av en läkare dessutom.
Så jag fick snällt ringa min far och tala om att jag nog blev lite senare än räknat (vi var så optimistiska att vi trodde att jag skulle vara färdig innan klockan tre) och att jag skulle höra av mig när jag var färdig så vi kunde åka och handla inför veckans matlagning. Som jag fortfarande trodde skulle bli av.
Ringde även Andy, som inte hade något batteri och därför inte svarade och min mor, för att få lite tröst och medömkan. Så fick Andy tag på batteriladdare, så han ringde när jag satt på bussen till sjukhuset, och blev lika orolig han. (Han trodde han skulle bli ensamstående förälder...)
Kom till akuten, anmälde mig i receptionen, lämnade urinprov, och väntade.. Och väntade.. Och väntade.. Efter någon timme, en och en halv eller så blev jag så uppropad att följa med. En sköterska visade in mig i ett rum där hon tog tre blodprov och lämnade kvar kanylen i armen, ifall den skulle behövas igen. Och så fick jag sätta mig i väntrummet igen. Och vänta.. Och vänta.. Och vänta..
Ytterligare någon timme senare blev jag uppropad igen och fick följa med till ett ytterst avlägset rum. Där fick jag vänta någon halvtimme innan läkaren som skulle fråga och klämma och känna kom. Hon frågade, klämde och kände och sa att hon inte trodde det var så allvarligt och jag skulle nog inte behöva utsättas för någon gastroskopi (eller vad det heter???), utan att det nog bara var blodkärl i magen som spruckit av belastningen.
Så skulle hon "bara gå en sväng" och kolla resultaten från mina prover och komma tillbaka sedan. Hon var borta i en timme.
Hon kom tillbaka med beskedet att de inte kunde se något konstigt i mina värden, och att det antagligen var som hon trott tidigare. Hon hade även ringt till gynjouren och fått beskedet att jag inte behövde någon akut undersökning där, utan kunde höra med min barnmorska nästa gång jag besökte henne, vad hon tyckte borde göras. 
Fick ett par recept som jag skall hämta ut i eftermiddag, för att lindra för magen och sedan skulle jag bara bli av med kanylen och få gå hem. Läkaren kunde inte underlåta sig att göra detta så hon sa att hon bara skulle skicka en sköterska som skulle ta bort den så fick jag gå sedan. En halvtimme senare hittade denna sköterska fram och avlägsnade kanylen (aj min arm, det gör fortfarande ont i armvecket!), sedan fick jag gå.

Klockan åtta på kvällen steg jag av bussen. Så blev ingen matlagning, och inte heller något handlande. Andy och jag köpte pizza (hade inte vågat äta på två dagar, så den slank ner som om jag aldrig sett mat tidigare) och gjorde pappa sällskap innan han skulle hämta mamma på tågstationen. Andy och pappa hade suttit och sällskapat och oroat sig tillsammans, i väntan på besked från mig. De hade till och med ringt ner till sjukhuset för att fråga efter mig, och fått beskedet att jag precis blivit uppropad för undersökning.
Men allt gick bra i alla fall, jag skulle komma tillbaka om jag kräktes blod igen, annars trodde de inte att det var någon fara. Eftersom jag kräkts i 15 veckor nu så är min stackars mage ganska utmattad och då går lätt ett blodkärl eller två av. :-)
Blev en lång redogörelse det där.. Men det var typ hela berättelsen om måndagens äventyr.. Nästa gång jag kräks blod tänker jag med andra ord inte åka till något sjukhus, eftersom det tar sådan fråktansvärd tid, är tråkigt och man ändå blir hemskickad, kallad frisk som en nötkärna. (Ja, det är ju tur att jag  var frisk, men då vet jag ju det till nästa gång, att det nog bara är något blodkärl.)

Bacon och majssoppa

Ptja, ibland skriver man ju ett inlägg eller två, som man faktiskt vill att många skall läsa. Då kan det vara smart att gå med någonstans där upplägget är att man skall få fler besökare till sin blogg. Ett sådant ställe är det [Här] och det funkar som de flesta andra ställen som finns för att öka din bloggtrafik; du besöker medlemsbloggar och medlemsbloggar besöker dig. Skriver du mycket och intressant drar du nog till dig en skara besökare, gör du det inte har folk i alla fall haft chansen att upptäcka din blogg. :-) Så klicka på länken och bli medlem du också! :-D

Jag måste vara bra seg! Jag menar mamma Jenny har redan passerat 700 inlägg, medan jag, som haft min blogg ett halvår längre än hon, bara har kommit upp i 500, nu! Nåja, har väl inget bra att skylla på, mer än att jag har ett liv! Nej då, Jenny, ingen pik alls.. Hähääähä.. Nä då.. Har ju ätit pepparkakor i dag, så borde allt minsann vara lite snäll med. Jag är bara smått uttråkad och då är det bloggen som far illa.. Eller vad man skall kalla det. Gick i alla fall bra med vikarien, hon kommer tillbaka i morgon, för att fortsätta och dessutom se hur man får iväg allting, autogiro och allt.


Såhär ser en uttråkad Fiia ut..

Nu har jag fått höra från flera håll att folk trott att sången som sjungs under första bröllopet i filmen Bröllops fotografen bara är påhitt från manusförfattaren. Så är det alltså inte, utan det finns verkligen en sång som heter Ack Värmeland du Sköna och går på precis det viset. Har aldrig tänkt på att man kanske inte har en sång för sitt landskap på det viset, men sedan när jag pratade med Emma kom vi underfund med att vi nog inte vet något annat landskap som har sin egen sång.
Jag är uppvuxen med denna sång, en gång om året, och det är dagen då Gammelvala invigs. Då brölar alla för full hals, och så även jag ;-P Hahahaha.. Nu har jag något att reta släkten med i alla fall.. :-)

Ack, Värmeland, du sköna, du härliga land!
Du krona för Svea rikes länder!
Ja, om jag komme mitt i det förlovade land,
till Värmland jag ändå återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.

Där har ni första versen. Texten är skriven av Anders Fryxell

I dag kommer vikarien hit för att lära sig hur utfaktureringen funkar. Har inte riktigt lagt upp dagen, så får se hur det går.. Men tänkte i alla fall att det är bättre att jag sitter med och att hon får sköta jobbet, man lär sig ju mer när man gör saker rent praktiskt och inte bara tittar på någon som gör. Dessutom brukar det bli förbaskat segt av att bara titta på så man snart försvinner någon annanstans, då är det bättre att hon får vara aktiv och jag hjälpa till. Tror jag bestämt. Och jag vet inte riktigt om jag skall förbereda med alla papper eller visa var man hämtar dem ifrån. Jag tycker nog det är bäst att hon är med när jag skriver ut dem eftersom de kan vara knöliga att hitta! (Jag gjorde det inte, när jag satt själv med det.)

Någon som har bra tips och råd för hur man lär ut sitt arbete bäst, till den som skall komma efter?

P.s i morgon kommer ni få en full uppdatering från gårdagens äventyr, de är alldeles för smaskiga för mig för att inte försöka klämma ut någon medömkan ur ;-P Muhahahhaha.. Kan vara så att det kommer redan i eftermiddag, men bättre att sikta på i morgon..

Om någon av er väntat på att jag skulle avslöja recepten till mina middagar så kan jag tala om att detta nu är gjort! Så är ni sugna på indisk kycklinggryta, parmesanfisk eller fläskfiléstroganoff är det bara att ni klickar på länkarna så har ni recepten där ;-P
Hade ju lite mer som jag tänkt uppdatera, men lusten har fallit bort. Tror det är oron över magen som ställer till det, orkar inte riktigt fokusera.. Vill bara veta vad det är för fel på mig. (I går när jag kräktes var det en jäkla massa blod från magen som kom med, känns inte riktigt rätt och riktigt.. Magsår kanske men jag vet inte och jag vill veta, har inte ens vågat äta mer än två smörgåsar och två kokta ägg i dag, för jag är så rädd för att kräkas mer. Att jag vet att blodet är från magen och inte halsen är för att jag harklade mig för att se om det fanns något blod i halsen, vilket det inte gjorde.)