Då var det dags, dags att börja med arbetet att bli av med graviditetens biverkningar på kroppen. Nu är det slut på godis mitt i veckorna och lata dagar framför TVn. Nu blir det att träna och äta nyttigt.
I dag inleddes träningen lite försiktigt med 20 minuters kondotionsträning med Linda på Nordic Club och i morgon fortsätter vi. Då blir det nog mer än bara kondition för då har jag mer tid. Hade bara en halvtimme på mig i dag. I morgon, obegränsat (mja, inte riktigt men i alla fall en timmes träning skall minsann gå för sig!). Så tänkte jag försöka mig på det där Zumba också, får se hur det går. Man kan ju alltid prova, funkar det inte, så gör det väl inte det.
Skönt skall det bli i alla fall att komma i sin gamla kropp. Trött på att mer eller mindre fortfarande se gravid ut. Så så är det! Fiia goes nyttig :-)

Min lilla renbebis sover som vanligt :-)

Linda ville att jag skulle lägga upp bilder på hur magen ser ut nu, samt på skötbordet som jag skrutit så mycket om.. Hähä.. Och snäll som jag är tänkte jag blidka hennes vilja.
Har ju nu officiellt gått över tiden, dock verkar det vara på G här. Hade vad vi tror var värkar hela natten, började med ca. 15-20 minuters mellanrum tidigt på nattakvisten men vid fem hugget var det nere på sju minuter. Tyvärr upphörde detta vid åtta i morse och har inte kommit tillbaka sedan dess, så vi väntar spänt. Har varit ute en sväng på stan, hämtat babysittern och så, men det har inte hjälpt. Den kommer när den kommer, men jag vill att den skall komma NU!


Ser ni hur mycket magen sjunkit under månaden? Helt otroligt och det känns kan jag lova! Angående kliandet jag nämnde här om dagen var jag på apoteket i dag, de gav mig en kylande salva och sa att jag borde ringa mödravårdcentralen om något som tog bort det. Ser värre ut nu kan jag lova!


Här är skötbordet jag var så duktig och monterade! Blev det inte fint, så säg?! :-) Blöjorna och allt sådant ligger bakom det fördragna draperiet. Tyckte det var smidigare att dela upp det så att det gick att dra åt varsitt håll, kan bli så knöligt annars när man skall in i först den ena hyllsektionen och sedan den andra och dra draperiet hit och dit. Nå, vad tycker ni?!

I dag är vårt beräknade datum, det som står i journalen som huvuddatum. Dock ingen bebis än och verkar inte vara någon på väg heller. Har hoppat lite här hemma för att se om det hjälper, dock utan resultat. Jag är så fruktansvärt trött på att vara gravid nu och vill inget mer än att få ut vår lilla skatt, vårt lilla underverk. Magen kliar något fruktansvärt, fler som haft det problemet eller? Har lyckats klia sönder den ordentligt, så det är stora fula rivmärken på nederdelen av magen. Andy förbjuder mig att klia, för han tycker det ser så otäckt ut, men han är ju inte här jämt och håller koll på mig! Muhahhahaah...

Då fortsätter mitt bobyggande, inte för att jag har energi till det men det finns en groende rastlöshet som jag måste göra något åt. Är så trött att det känns som jag skulle stupa men jag vill inte sova och riskera att inte somna i natt, inte för att jag tror att jag kommer kunna sova för det men hoppet dör inte. Hur som haver, har varit duktig och lackat skötbordet, blir väl en påstrykning lack till om ett par timmar. Håller för tillfället på att sterilisera nappar för fulla muggar, har hällt upp ett litet vattenbad med kokande vatten där jag lagt napparna. Så snart är allting färdigt inför bebisen. Väskan är packad med kläder och sådant, blöjor är inhandlade, samt tvättlappar. Jag har sytt förhänget till skåpet/skötbordet och hängt upp, vilket blev mycket bra om jag får säga det själv. Vaggan står på plats och är bäddad, katterna bannlysta från sovrummet, vilket gått bättre än väntat(!!) och kläderna ligger prydligt vikta i byrån.

Verkar inte bli att få sova i natt heller. Försökt i flera timmar nu. Har inga glasögon på mig så orkar nog inte skriva mer, anstränger ögonen för mycket. Hoppas i alla fall att ni fick ett trevligt nyårsfirande, blev som tur var ingen bebis här förra året (decenniet), men nu får den gärna komma! Hoppas ni andra sover gott i natt.

Jag undrar om min kropp förbereder sig för att vara vaken hela natten med skrikande bebis? För inte tusan får jag sova inte! I går somnade jag klockan åtta på morgonen, efter en sömnlös natt, i morse somnade jag vid sju-tiden. Usch, jag orkar inte det här. Har världens kassar under ögonen. Vet inte riktigt vad jag skall göra heller, försöker äta middag tidigt, vid 18-19, aktiverar mig om dagarna för att få lättare att somna på kvällen, läser tills ögonen går igen innan jag skall till att somna men ingenting tycks funka! I natt gav jag upp och tog ett par Lergigan (lugnande som är anpassat för att gravida skall kunna äta dem) men det hjälpte inte. Var lika vaken i alla fall. Någon som har något förslag? Inte varm mjölk bara, för det kräks jag av! ;-)

På tal om förberedelser undrar jag om det inte börjar bli dags att packa väska? Är ju inte långt kvar nu, men känns inte som att det blir under 2009 i alla fall, som tur är! :-) Fast så har jag tänk, varför måste man packa den så långt innan? Varför inte bara börja packa när värkarna börjar? De är ju ändå inte täta från början. Men i och för sig är det svårt att veta om man missar när värkarna börjar, om man till exempel sover, och måste åka in när man vaknar. Men det är väl inte så vanligt.. Eller?! Jag räknar med att det kommer ta sin beskärda tid och att jag säkerligen vill ha saker att göra för att inte bli galen när allt väl sätter igång. Däremot måste nog lägenheten förberedas en gnutta till. Kanske dammtorkas, ställa i ordning på allt, dock inte bädda, det kan vi göra när vi kommer hem från BB, vill inte att sängkläderna skall bli dammiga. Handla hem mat så det finns ordentligt hemma är nog en idé, har hört att man är helt slut första månaden efter förlossning så då vill man nog inte åka och storhandla det första man gör för att kyl och frys är tomma. Frysen kommer på tal om det hem i dag! GÖTT! :-D
Vi övar lite psykoprofylax här hemma också, dock får Andy mer ont än jag (även om jag tycker det känns som det kommer bli ett par blåmärken). Det är liksom meningen att han skall klämma om mitt lår så hårt han kan för att illustrera värken, och så skall han klämma i en och en halv minut, vilket leder till att han får jätteont i fingrarna.. Hahhaaha, och jag som trodde att han skulle bli lycklig av att åsamka mig lite smärta ;-P

Nähä ni, nu skall jag nog börja fixa med förhänget till skötbordet, rätt enkel sömnad men jag vill ha det gjort.. :-) Hoppas ni alla får en trevlig nyårsafton om vi inte hörs tidigare! Så får ni ha det så jättebra så länge!

OBS! Om ni vill stå med på mms-listan, glöm inte att säga till om ni tror att ni saknas! Bara en liten påminnelse! :-)

Med förvärkar och en mage som är stor som en badboll är det svårt att undvika att tänka på dagen som närmar sig. Förhoppningsvis nästa år, men snart som attan ändå. Ska bli väldigt skönt att inte vara gravid mer, att få lära känna knytet i magen och se vad det är för liten filur som gömmer sig där inne. Men samtidigt väldigt nervöst!

Vad tror ni? Blir det en vit jul i år? Prognosen spår kallare väder, och kallt även i nästa vecka, snön ligger redan på backen, så frågan är väl egentligen bara om den får ligga ostörd från vädergubben eller om den kommer att töa bort på julaftons morgon.

Jag vet att jag lovat hit och dit med uppdateringar, men så här ligger det till: jag får inte sova. Är vaken en stor del av natten och ligger och vrider mig, badar eller löser korsord. Allt för att bli trött och somna. Att sätta på datorn känns som ett projekt jag inte vill insylta mig i då jag säkerligen skulle vara vaken ännu längre i så fall. Så när får jag då sova? Några timmar på morgonen och förmiddagen, sedan bär det av till jobbet efter lunch. Med andra ord blir det ingen tid kvar till bloggande. Eller annat datorpillande och plockande överhuvudtaget, inte ens småplock i lägenheten, jag orkar helt enkelt inte. Är för trött. Spelar ingen roll om jag går upp vid nio på morgonen och sysselsätter mig hela långa dagen fram till läggdags. Kanske somnar jag ögonblickligen men sedan, någon timme senare vaknar jag utan möjlighet att somna om.

Graviditeten närmar sig sitt slut och jag är jättenervös inför vad som komma skall. Vi har börjat bunkra blöjor och annat som är bra att ha hemma när den lille/a dimper ner. Har även gjort en mms-grupp för dem som skall få besked när den kommit, tänkte skicka med en liten bild och sådär, dock blir det ett tråkigt mass-mms, för jag antar att jag kommer vara helt slut efter förlossningen och dessutom vill man nog hellre gosa med pyret än sitta och skicka/ringa till folk om det nya livet. Vill ni ha ett mms men är oroliga att jag inte fått med er i listan är det bara att säga till så ordnar jag det :-)

I dag är det 19 dagar kvar tills det datum jag är beräknad till. Förstår ni hur kort tid det är kvar?! Och så mycket att hinna med vad gäller förberedelser inför nedkomsten. Ujujuj.. Jag hänger inte med i svängarna.
Vet att jag varit ytterst dålig på att uppdatera här, men jag ska försöka bättra mig nu när jag är mammaledig 75%. Sitter på jobbet nu, skall snart iväg på möte, så bäst att runda av för jag ska till systemet också och handla en flaska vitt vin till matlagningen i dag. Blir fisk med vitvinssås, gött! :-D Slänger väl iväg en bild från mobilen sen på kvällens middagsskapelser.. ;-P Ha det så länge så ska jag försöka vara olat i morgon och göra lite ordentliga uppdateringar så ni får er en liten smak av senaste tidens eskapader :-)

Är det bara jag eller känns det inte som tiden bara rusar fram? Nyss var det måndag, usch trälig måndag, och nu är det redan onsdag, snart fredag! Vart tar tiden vägen? De senaste veckorna har bara sprungit bort utan att jag lyckats hinna med allt jag tänkt. Vart? Snart skall Andy och jag ha en liten bebis, och med den här takten lär den väl komma i morgon, innan man vet ordet av!
Börjar få lite panik, allt som skall fixas och donas innan lillfisen kommer ut. Det skall vara jul och firandet som hör till detta, Andys föräldrar skall träffas innan magen försvinner (det blir dock i helgen, så ingen panik där), lägenheten skall bli färdigställd för att välkomna en liten, kläder skall inhandlas (billiga baskläder då, så att den lilla stackaren har något att sätta på sig när den möter kylan utanför mammas mage), anmälan om föräldraledighet är precis inskickad så där kan jag andas ut, det skall föräldragruppas och amningskursas och så skall man hinna jobba också och sluta jobba. Vart skall all tid komma ifrån så det hinns med? När veckorna går så fort att man inte hinner blinka innan de är över, hur lätt är det inte då att missa allt? Det är bara nätterna som är långa, och ändå är de inte tillräckliga. Uscha. Det här med tid är då minsann överskattat! :-)

Under dagen har jag känt något helt underbart: nämligen en liten kroppsdel som envisas med att sticka ut från sidan av magen hela tiden. Tror det är en häl eller något, låter rimlgt eftersom det är vad de brukar trycka ut genom magen. Visst, det gör ganska ont när den håller på och rumstera om där inne, men fy sjutton så häftigt det är! Tänk er att känna ert eget barn där inne, och verkligen se hur den rör sig, och så nu även kroppsdelar som sticker ut så pass att hade inte huden varit så spänd hade jag nog kunnat ta tag i dem. Jag försökte faktiskt, men som sagt, huden är för spänd. ;-P Åååh, jag längtar ihjäl mig efter den där lilla skruttungen. Vill att det skall vara slutet av decemer NU! Fast tiden går så fort numer så är väl alldeles för snart där med. Nästa vecka redan är det dags för föräldragrupp och veckan därpå går jag mina sista dagar på xCash till mötes. Helt otroligt!

...fingrarnaaa, ladidadida da da da daaa.. Kommer ni ihåg vilken reklam? Hähä, Prips Blå såklart, fast där var det kärleken och inte fingrarna som var blå. Har suttit hela förmiddagen och skrivit med en kladdig blå bläckpenna. Så mina fingrar händer är helt blåfläckiga. Kan inte ta i något utan att lämna små fina avtryck.. Hähä.. I dag är det barnmorskedag, jippie! Läkaren från akuten tyckte att jag skulle tala om för barnmorskan vad som hänt och lämna besluten om eventuella ytterligare undersökningar till henne. Tror dock inte att det är något problem, i dag är det exakt en vecka sedan (pepparpeppar) som jag kräktes senast och det har inte kommit mer blod, så antagligen var det som de trodde, bara några blodkärl som brustit av trycket i magen.
Vägde mig i går också, och kunde konstatera att jag gått upp två kilo sedan senaste besöket, är väl en månad sedan, så det var inte så farligt. Bebisen växer ju så det knakar där inne, och som ni kanske förstått så är magen riktigt stor nu. Tänkte visa en bild sedan när det är bara en månad kvar, blir sista bilden ni får innan det är dags! :-) I alla fall för den här ungen ;-P

---

Var visst inte bara händerna som blivit blå, utan även ansiktet blev drabbat av min blåhet.. Hähä.. Jaja, så kan det gå, har i alla fall tvättat bort det blå i ansiktet nu, händerna var lite svårare att få helt rena, men det ser bättre ut i alla fall.

Ibland kan det kännas något förnedrande det här med att vara gravid. Som till exempel när magen kommer ivägen för små enkla saker som man vill göra själv och inte behöva be någon annan om hjälp med.
Som att klippa tånaglarna. Det vill inte jag att någon annan skall göra åt mig, jag vill göra det själv, själv, själv. Därför kändes det något förnedrande när jag var tvungen att fråga Andy om han kunde hjälpa mig, då jag var i akut behov av en liten ansning. Oturligt nog var han inte lika känslig för sådant som jag fått för mig, så han gick med på att hjälpa mig med mitt dilemma. Fast han sa att han inte ville göra det igen och det tackar vi för. Nu får jag bara hoppas att naglarna växer sakta så de inte behöver klippas på länge, i alla fall så pass länge att jag hinner kläcka kotte.
Nåväl, jag fick ju bort mina äckliga tånaglar, så jag får väl vara nöjd, antar jag.. :-P

Kommer precis från toaletten, tycks bli så att jag nog får tacka för mig i dag. Kräkts upp frukosten, känner mig febrig och har fortfarande magknip. ATTANS!! Jag orkar inte mer.. Vill vara liten och ligga hemma och så någon som stryker mig över håret och tycker lite synd om mig. För nu vill jag faktiskt mest bara gråta. Jag kan förvisso glädja mig åt att medicinen fungerar mot min sura mage, men varför fortsätter jag då att kräkas?
Hoppas i alla fall att om jag går hem nu och vilar, blir kry nog att arbeta på eftermiddagen. Usch, det är nästan tur att jag hoppar på föräldraledigheten redan 1:e december, så som jag håller på. Är bara tjugo dagars arbete kvar, sedan kan jag kräkas bäst jag vill, för då förlorar jag ingen inkomst på det i alla fall..

Nej, dags att ringa chefen och tala om att jag visst blidde lite sjuk här på jobbet..

I går var jag på besök på Timjan, en plusresurs för mammor och pappor som behöver lite extrastöd eller vad man skall säga. Var på rundvandring och sedan lite information om vad de sysslade med och hur verksamheten fungerade. Fick tropisk juice också :-) Hähä.. Verkar mysigt där och jag funderar starkt på att börja där, som en liten trygghet och ett ankare. De ville att Andy skulle följa med också på nästa möte, så de fick lära känna honom också, han verkade positiv till idén. Inte som när han skulle med på möte på Kvinnokliniken.. Hähä... ;-P
Det är ju dumt att tacka nej när man får möjligheten att gå där, och jag tror det kan vara bra för mig också att ha en fast punkt. Men jag har till måndag på mig att fundera, så är ju en vecka kvar.

I dag verkar jag ha någon form av otursdag. Passar bra till vädret som är kallt, rått och grått. Har spillt vatten i min väska, ont i magen och så ville inte datorn samarbeta när jag kom till jobbet. Urrrrghhg.. Får hoppas att turen vänder framåt dagen. Mamma och pappa ska ju förbi med en byrå i kväll och sätta upp mina tavlor.

Woohoo! Nu har jag äntligen gått in i den riktiga 8:e månaden, och 9:e graviditetsmånaden. Vet ni vad jag har tänkt på? Nu mer kan jag säga att jag skall ha barn nästa månad, så snart är det alltså!! Helt underbart. Dock är det måste som måste fixas med innan lillskrutten dimper ner, så att jag har en barnsäker lägenhet. För man kan ju inte räkna med att få allt sådant gjort innan bebisen bli gammal nog att riva ner saker. Aaaah, spännande!

Lovade er ju en berättelse om måndagens äventyr. Och här kommer den: I helgen kräktes jag ju, som jag nämnt tidigare, en massa blod. Min älskade Andy blev ytterst orolig och tvingade mig att ringa vårdcentralen det första jag gjorde på måndagen. Vilket jag, för en gångs skull, gjorde. De hade automatsvar där man fick knappa in sitt telefonnummer och så talade en röst om när man beräknades bli återuppringd. Tio i två.
Strax innan klockan två rinde så en receptionist och undrade över mitt ärende, som jag så talade om för henne. Fick en tid samma dag klockan kvart över två(!!!). Blev med andra ord bara att rusa iväg för att hinna till Väven i tid.
Väl där fick jag vänta i en halvtimme innan läkaren behagade kalla in mig. Efter en kort men intim utfrågning klämde han på min mage och skickade iväg mig med en remiss till kirurgakuten. Här ungefär blev jag skitorolig! Liksom, KIRURGAKUTEN!!!! Låter ju som ett ställe där de skär ut ens barn och lämnar en att döden dö. Hähää, nej då, men det lät ju väldigt allvarligt att bli ivägskickad dit. Av en läkare dessutom.
Så jag fick snällt ringa min far och tala om att jag nog blev lite senare än räknat (vi var så optimistiska att vi trodde att jag skulle vara färdig innan klockan tre) och att jag skulle höra av mig när jag var färdig så vi kunde åka och handla inför veckans matlagning. Som jag fortfarande trodde skulle bli av.
Ringde även Andy, som inte hade något batteri och därför inte svarade och min mor, för att få lite tröst och medömkan. Så fick Andy tag på batteriladdare, så han ringde när jag satt på bussen till sjukhuset, och blev lika orolig han. (Han trodde han skulle bli ensamstående förälder...)
Kom till akuten, anmälde mig i receptionen, lämnade urinprov, och väntade.. Och väntade.. Och väntade.. Efter någon timme, en och en halv eller så blev jag så uppropad att följa med. En sköterska visade in mig i ett rum där hon tog tre blodprov och lämnade kvar kanylen i armen, ifall den skulle behövas igen. Och så fick jag sätta mig i väntrummet igen. Och vänta.. Och vänta.. Och vänta..
Ytterligare någon timme senare blev jag uppropad igen och fick följa med till ett ytterst avlägset rum. Där fick jag vänta någon halvtimme innan läkaren som skulle fråga och klämma och känna kom. Hon frågade, klämde och kände och sa att hon inte trodde det var så allvarligt och jag skulle nog inte behöva utsättas för någon gastroskopi (eller vad det heter???), utan att det nog bara var blodkärl i magen som spruckit av belastningen.
Så skulle hon "bara gå en sväng" och kolla resultaten från mina prover och komma tillbaka sedan. Hon var borta i en timme.
Hon kom tillbaka med beskedet att de inte kunde se något konstigt i mina värden, och att det antagligen var som hon trott tidigare. Hon hade även ringt till gynjouren och fått beskedet att jag inte behövde någon akut undersökning där, utan kunde höra med min barnmorska nästa gång jag besökte henne, vad hon tyckte borde göras. 
Fick ett par recept som jag skall hämta ut i eftermiddag, för att lindra för magen och sedan skulle jag bara bli av med kanylen och få gå hem. Läkaren kunde inte underlåta sig att göra detta så hon sa att hon bara skulle skicka en sköterska som skulle ta bort den så fick jag gå sedan. En halvtimme senare hittade denna sköterska fram och avlägsnade kanylen (aj min arm, det gör fortfarande ont i armvecket!), sedan fick jag gå.

Klockan åtta på kvällen steg jag av bussen. Så blev ingen matlagning, och inte heller något handlande. Andy och jag köpte pizza (hade inte vågat äta på två dagar, så den slank ner som om jag aldrig sett mat tidigare) och gjorde pappa sällskap innan han skulle hämta mamma på tågstationen. Andy och pappa hade suttit och sällskapat och oroat sig tillsammans, i väntan på besked från mig. De hade till och med ringt ner till sjukhuset för att fråga efter mig, och fått beskedet att jag precis blivit uppropad för undersökning.
Men allt gick bra i alla fall, jag skulle komma tillbaka om jag kräktes blod igen, annars trodde de inte att det var någon fara. Eftersom jag kräkts i 15 veckor nu så är min stackars mage ganska utmattad och då går lätt ett blodkärl eller två av. :-)
Blev en lång redogörelse det där.. Men det var typ hela berättelsen om måndagens äventyr.. Nästa gång jag kräks blod tänker jag med andra ord inte åka till något sjukhus, eftersom det tar sådan fråktansvärd tid, är tråkigt och man ändå blir hemskickad, kallad frisk som en nötkärna. (Ja, det är ju tur att jag  var frisk, men då vet jag ju det till nästa gång, att det nog bara är något blodkärl.)

I dag tänkte jag åka en sväng till sjukhuset och få mig en vaccinationsspruta mot denna svininfluensa. Inte för att jag egentligen vill eller tycker det är särskilt nödvändigt, jag menar influensa hit och infuensa dit. Men så är det ju det där med barnet.. Barnmorskan sa att det var bättre att jag vaccinerade mig än inte och riskerade att bli sjuk, särskilt som jag oroade mig för vaccinets bieffekter. Om de var skadliga. Hon trodde att det kunde vara mer farligt att bli sjuk, och eftersom man denna gång inte visste varför en del blev hårdare drabbade än andra, så räknades alla som potentiella jättesjuklingar. Så i dag efter jobbet tänkte jag åka och få det där överstökat. Träligt bara, alla andra vuxna i riskgrupperna får göra det hos sina respektive vårdcentraler, men vi gravida får snällt åka hela vägen till BVC som ligger i sjukhuslokalerna. Vilket är lååångt.. I jämförelse.. :-P Nåja, ska väl gå det med.. Hoppas bara att jag inte får någon kräkattack eller så på bussen hem bara..

I dag skall jag på rutinbesök hos barnmorskan. Och det första jag skall fråga om är vad jag kan göra för att sluta kräkas (kommer btw precis från ett besök hos vännen toalett här på jobbet, efter en omgång magvändning), kan ju inte vara bra att hålla på så här, och det tycks bara ha blivit värre med tiden. Fy sjutton. Är helt slut nu efter att ha stått där inne och hulkat och krampat. Orkar inte jobba mer, även om det bara är en timme kvar. Men jag skall härda ut. Ska ju ändå till barnmorskan sedan, så hinner ändå inte vila något direkt.
Efter det skall jag hem till mina föräldrar och laga mat. Dock får jag se om jag lagar en eller två rätter i dag, kanske sparar den ena och gör den i morgon istället. Även om det blir onödigt mycket krångel.. Men jag vet faktiskt inte om jag pallar flera timmar vid spisen. Nåväl, det märks när jag kommer dit.
Hinner inte äta lunch innan BM heller, så får hoppas att det finns något att stjäla ur kylen hos föräldrarna.. Hähä.. Annars får jag väl köpa någon smörgås eller så och mumsa i mig.. Om jag nu vågar äta något seda..

Nåja, det blir säkert bra, hoppas bara att BM har något konstruktivt förslag för vad jag kan göra (och inte som sist då hon lurade i mig havregrynsgröt, som förvisso är gott, men ändå hamnade i toaletten).

I dag knallar jag in i den sista tio veckors-perioden i graviditeten, nämligen vecka 31 (30+0)! Som jag har längtat! Detta är en av de tillfällen som är lite mer speciella och därför belönas med vad ni andra antagligen tycker är tråkig information.. Hähä..



Som vanligt är det familjeliv.se som förser mig med informationen, och som vanligt syns den väldigt illa när jag kopierar den.. Hoppas ni håller till godo :-)