Nu blir jag sådär sentimental igen. Tänker på förr. Gamla vänner, umgängen, tider.. Folk man inte träffar längre, folk som försvunnit ur ens värld!
Jag vill träffa dessa vänner igen! Återuppleva minnen!
Men så varför tar jag mig inte i kragen och hör av mig till dem!?
Jag vet inte, vågar väl inte! Samtidigt som jag saknar det förflutna så räds jag för det! För jag vet att gamla känslor kommer tillbaka med gamla umgängen, jag har provat!

Men kanske bara en liten stund, och en i taget?!

Träffade Sharon här för ett tag sedan, och det var jätte trevligt, så kanske om man tar en tvåmannafika med dem man vill träffa så kanske det inte blir lika jobbigt!

Nåväl jag får väl fundera på det till jag blir gammal och grå och alla är döda endå!