Åååh, ibland undrar man allt varför man skaffar sådana där små illbattingar!
Särskilt när de:
-skall vara med och vika tvätten, vilket mest innebär; bråka med strumor och hänga sig i lakan
-vill hjälpa till och laga mat, och klampa runt på den varma spisen så man får hjärtsnörp när man upptäcker dem!
-äter på ens tallrik så fort man tittar bort
-gömmer sig innuti täcket och skrämmer skiten ur en när man skall krypa ner i sängen
-väcker en mitt i natten med konstiga ljud, som man lätt tror härrör från en osalig ande
-studsar runt på ens mage bara när man är proppmätt eller har bagknip
-är sådär hjärtskärande söta när man har som mest bråttom
-smiter ut i trapphuppgången när man har som mest bråttom
-får en att älska dem så där jättemycket så det gör ont i hjärtetrakterna
-är så totalt omöjliga att inte tycka så jättejättemycket om
-ligger stilla i flera timmar så man flera gånger måste peta på dem för att se att de inte dött

Ååååh, vad jag älskar mina små busfrön!!!