(Följande bokrecensioner är en serie i sju delar, alla recenserade i detta enda inlägg.)

Författare: Stephen King
Genre: Fantasy, skräck, western och sience fiction




Det mörka tornet l -Revolvermannen
Översättning: John-Henri Holmberg (Bra Böcker)
Handling: Mannen i svart flydde genom öknen, och revolvermannen följde efter. Revolvermannen, Roland, den enda som är kvar av sitt slag, jagar mannen i svart genom öknen, för att få reda på var det mörka tornet står att finna och om framtiden har honom i sitt sköte. På vägen passerar han staden Tull där han möter den återuppstådde Nort, en hälsning från mannen i svart, som besökt staden flera veckor tidigare. Bartendern Alice är den ende som inte ser honom som en demon, vilket de andra i staden gör. Han lämnar senare en död stad i sin fortsatta jakt på mannen i svart.
Vid en rastplats mitt i öknen, träffar han Jake som kommer från ett annat var och ett annat när. Jake blir hans räddning då han är helt uttorkad och svimmar bara några meter från den ödelagda rastplatsen som har en pump från svunna tider som fortfarande fungerar och ger friskt vatten. Jake lär honom även att han inte tappat förmågan att älska, något som mannen i svart utnyttjar för att krossa revolvermannen.

Omdöme: Nu läste jag denna, den första boken i serien, efter att jag läst den fjärde boken i serien, så jag visste redan hur det skulle gå. Dock var den mycket spännande och jag fick svar på många tidigare frågor. Boken är ganska tunn, särskilt i jämförelse med de andra men får ändå med precis "lagom" mycket av den grundläggande historien och ligger som en bra grund till resten av "sjulogin" (jag vet inte vad man kallar en bok som sträcker sig i sju böcker). Blandningen av western och science fiction och nutida uppfinningar är en ovanlig men mycket intressant vinkel som King behärskat med goda marginaler.



Det mörka tornet ll -De tre blir dragna
Översättning: John-Henri Holmberg
Handling: Roland vaknar på en strand av att en våg sköljer över honom och fasan som står en bit bort och tittar på honom. Fasan är en monstruös varelse med sågtandad näbb och stora groteska klor. Fasan som, innan han hinner undan, har tuggat i sig hans ena stortå samt två fingrar på revolverhanden, högerhanden. Bland dem, pekfinret, fingret han skjuter med.
Roland är numer ensam på sin vandring. Han letar efter de tre som mannen i svart drog ur tarotkortleken. Hans öde. Fången, Skuggornas dam och Langaren (som står för död, men inte för honom).
Revolvermannen vandrar längs stranden i sin sökan efter de dragna samtidigt som han kämpar mot giftet från "humstrositeten", vilket ger honom feber och blodförgiftning. Så en dag kommer han fram till en dörr. En dörr som helt utan hjälp står på stranden. En dörr som försvinner när han försöker se den från sidan. En dörr som det står Fången på.

Omdöme: Detta var den första boken i serien jag läste och av förståeliga skäl blev den då mycket svår att förstå till en början, eftersom den är en fortsättning på boken innan. Dock kan jag nu, efter att ha läst både första boken och hela serien se den i ett annat ljus och därför tycka att den är mycket bra. Boken är skriven med en direkt fortsättning där den föregående slutade. Välskriven och spännande. Hinner aldrig bli seg, då det hela tiden är nya orosmoment som ställer hela företaget på en osäker kant. Det finns aldrig riktigt något bra ställe att avbrya läsningen på då den är svår att lägga ifrån sig och aldrig slutar vara spännande.


Det mörka tornet lll -De öde landen
Översättning: John-Henri Holmberg (Bra Böcker)
Handling: Roland är inte längre ensam. Med honom på resan till det Mörka tornet han han Eddie Dean, föredetta heroinmissbrukare från New York 1987 (fri från sitt missbruk sedan han drogs in i Rolands värld genom en dörr mitt på en strand), Susanna Dean (efter att hon gifte sig med Eddie), tidigare Odetta Walker och Detta Holmes, från New York 1964 och Jake, från New York 1977, som aldrig dog fast han vet och kommer ihåg sina sista minuter i livet. Tillsammans utgör de en kvartett livsfarliga revolvermän med ett och samma uppdrag; att hitta det mörka tornet. Allt ställs på sin spets när de hamnar på Monon Blain, ett självmordsbenäget snabbtåg som korsar ljudvallen. Vill de komma av levande måste de komma på en gåta som Blains superdatorhjärna inte kan knäcka.

Omdöme: Ett hemskt avslut innan man får tag i nästa bok. Man vet inte om de kommer överleva eller inte! Vad jag inte fick med i handlingsresumén var min favorit i boken; Oy, en liten Billybumlare som kan prata människospråk (ytterst lite) och som tyr sig till Jake och blir en del av deras ka-tet en själsligt sammansvuren grupp.
Antingen är det min fantasi som är så extrem, eller också är King en mästare i att beskriva händelser så att de spelas upp som en liten film i huvudet, för det är precis så jag läste hela den här boken. Som om jag befann mig bakom ett glas och såg in på allt som utspelade sig i boken. Jag tror att det var den här boken som gjorde mig så kär i serien att jag beslöt mig för att läsa hela, till varje pris! Översättaren, som varit densamma i alla de tre recenserade, har fångat historien utmärkt. Stavfelen har varit få (vilket är ovanligt när man läser pocket) och språket lätt och ledigt.


Det mörka tornet lV -Magiker och glas
Översättning: John-Henri Holmberg (Bra Böcker)
Handling: I sista stund överlistar Eddie Monon Blaine med en gåta han inte kan svara på. Monon blir så frustrerad av frågan att datorn som styr den exploderar och tåget stannar. När gruppen kommer av upptäcker de att de tycks ha hamnat i en stad där en fruktansvärd farsot dragit fram och dödat alla invånare i den stora staden Topeka. Strålens väg går längs med en motorväg, vilket gör det lätt för resenärerna att ta sig fram med Susannahs rullstol (hennes ben är kapade vid låren sedan en olycka i sitt tidigare liv). Under Rolands förgiftning från humstruositeten feberyrade han ofta och pratade om Cuthbert, Alain och Susan, vilka han inte sagt något mer om till sina färdkamrater. Längs motorvägen får så gruppen reda på historien om dessa tre och Rolands första uppdrag som revolvermann. Hur han har kommit att bli den han idag är.

Omdöme: Jag ville aldrig att denhär boken skulle ta slut! Det var en sådan underbar värld, så mysigt. Ungefär som Hobsala, fast med vanliga människor i ett korrupt western samhälle. Det är den första boken av King jag läst som så uteslutande handlar om kärleken mellan en man och en kvinna och svårigheterna som hopas därav. Det är en så vacker och samtidigt så sorglig historia. På något sätt får den mig att tänka på solsken. Väldigt välskriven, särskilt med tanke på den oro King beskrev i sina efterord över att skriva en romantisk historia. Sanningen om Roland kunde inte ha kommit lägligare, då man under läsandet av de tre föregående böckerna hunnit bli mycket nyfiken!


Det mörka tornet V -Vargarna i Calla
Översättning: John-Henri Holmberg (Bra Böcker)
Handling: Sällskapet har tagit sig fram till Slutvärld, och bondesamhället Calla. Calla hemsöks varannan generation av odödliga varelser med vargmasker som tar ena halvan av ett tvillingpar för att sedan lämna tillbaka dem "törda" som de kallar det. Törda är tomma i huvudet, växer så snabbt att man verkligen kan höra benen töjas, dör tidigt och smärtsamt. Roland och hans vänner lovar att sätta stopp för dessa så kallade vargar, då de är beräknade inom 30 dagar. Byborna ställer sig skeptiska eftersom misslyckas de, kommer vargarna straffa dem och bränna deras hus och ta alla deras barn. Sakta men säkert vinner Roland över byborna till hans sida men bland dem finns en förädare som förser fienden med information om var barnen göms och eventuella bakhåll. Att komma på vem eller vilka det är som informerar vargarna blir en lika krävande uppgift som att verkställa planerna som kommer att krossa vargarna och lämna alla tvillingpar i fred.

Omdöme: Här hamnar historien lite i stiltje även om den är spännande. På något sätt känns den lite väl utanför historiens kärna och kanske en smula onödig för resan. Dock tycks historien ha eskalerat till en storlek som King inte längre har någon kontroll över. Historien skriver snarare sig själv. Kan låta som en katastrof men är snarare tvärt om. Det finns inte längre några ramar som låser historien inne, den lever sitt eget liv genom Kings "penna". Detta gör att den blir väldigt levande och närvarande i medvetandet. Boken var mycket bra, även om jag kanske tycker att det var en liten avstickare från huvudhistorien.


The dark tower Vl -Song of Susannah
Handling: Susannah blev gravid när hon uppehöll en demon för att rädda Jake i bok två. Det här är historien om Susannahs kamp om sin kropp. En kropp som blivit ockuperad av Mia -mamman på högspråket. Mia är en ande utan kropp som blivit lovad en fysisk kropp om hon föder barnet, hennes pys. Barnet hon bär på är Den Röde Kungens son och är den som slutligen skall döda Roland, enligt profetiorna. På nätterna är det Mia som styr, då har hon ben och befinner sig stående vid ett dignande långbord i ett slott. På dagarna har Susannah fortfarande makten och är till en början omedveten om Mias existens. Allt efter att barnet växer får Mia mer makt och det blir snart omöjligt för Susannah att blunda för sanningen. En segdragen kamp om den enda kroppen tar sin början och gör Susannah till en opålitlig revolvermann.

Omdöme: Jag var till en början orolig för att läsa en fantasy historia på engelska, då fantasy ofta innehåller egenhändigt ihopsnickrat språk, så även denhär. Detta gjorde att jag oroade mig för att den skulle vara svår att förstå. Detta var inga problem när jag väl började läsa boken, bilderna stannade inte upp och historien blev aldrig obegriplig. Bra skriven, även om det kan kännas lite rörigt i mina sammandrag. Att det blir rörigt är för att det är så mycket som händer runtomkring och man måste nog läsa böckerna för att få en helt klar bild. Jag har upplevt, under tiden jag läste böckerna, att jag inte kunnat beskriva för folk som frågat vad den handlar om utan att det låtit luddigt. Men, jag som läser väldigt mycket Stephen King, kan inte annat än förundras över denna helt skilda genre, från hans andra verk, han skrivit i denna serie.


The dark tower Vll -The Dark Tower
Handling: Rolands resa börjar närma sig sitt slut och han kan nu höra sången från rosfältet framför tornet. Den ka-tet han varit delaktig i under resans gång finns inte mer och tornet med sina hemligheter är bara för honom att bevittna. Men först måste han bekämpa Den Röde Kungen som låsts ute på en av tornets balkonger. Den Röde Kungen besitter mäktiga krafter, krafter Roland inte ens kan drömma om. En annan fara lurar i deras spår, en fara som knappt kan bärga sig förrän den får sätta tänderna i och döda Roland. Den Röde Kungens son, som även är Rolands son. En son som är född med ett enda syfte; att göra slut på Roland.

Omdöme: Stundom ganska seg när man passerat halva boken. Möjligen för att otåligheten nu uppgår i oanade höjder efter att få veta hur den slutar! Boken bjuder på den ena överaskningen efter den andra och slutar helt oväntat. Själv hade jag inte ens kunnat drömma om det sätt på vilket det hela slutade. Vilket inte kan göra mig annat än glatt överaskad, även om jag hade velat ha ett annat slut (mer förutsägbart och tråkigt sådant). Men det är nog mest för att man lärt känna karaktärerna i boken och kommit att skaffa sina favoriter som man givetvis vill behålla till slutet.


Omdöme av boken i sin helhet: Jag trodde aldrig att jag skulle kunna uppskatta en så lång serie så pass mycket, och jag trodde verkligen inte att Stephen King kunde skriva den här typen av böcker! Serien knyter samman de flesta av Kings romaner och ger små glimtar här och där från tidigare utgåvor. Han är med själv som karaktär vilket är både ovanligt men en smula roligt, faktiskt!
Han sätter själv ord på mina känslor om att det här är boken som innehåller och knyter samman alla andra i sitt efterord i (jag kommer inte ihåg vilken) en av böckerna. Det är riktigt roligt, vad man än kan tro, att helt plötslitg stöta på scenarion från andra romaner så som Pestens tid och Staden som försvann vilka är de mest framträdande romanerna men det kommer personer och platser från de flesta andra lite titt som tätt i boken. Något som jag, efter att ha läst den här, har upptäckt är ganska vanligt förekommande i Kings senare verk. En historia dör aldrig, utan får fortsatt liv som biroller i andra verk. Något som var mycket uppskattat i dessa böcker var att det på ett eller flera ställen (beroende på vilken bok det var) fanns målningar från vissa epoker i boken, i böckerna. Endel otroligt vackra bilder medan andra var mer av det surealistiska slaget.
Betyget denna bokserie om sju får är 9,5 av 10