I går när Carolina och jag låg ute i sjön och solade kände jag hur små fjärillar killade mig på insidan av magen, strax under där revbenen delar sig. Jag tänkte direkt: det är bebisen jag känner!! Och fick det senare bekräftat av farmor att det sannolikt var så. Så himla underbart! :-D Jag vet att det är rätt tidigt att känna den än, men eftersom det var ett sådant fladder, och farmor, som trots allt fött tre knoddar, också trodde att det var så, var det antagligen det.
Sedan, senare, kommer det ju kännas bra mycket mer, ju stabilare och större barnet blir. Men så häftigt att få känna att något lever där inne och frodas! Det var ren lycka! Ringde Andy och talade om vad som hänt och han tyckte också att det var jätteroligt ;-P Hihi...

I dag åker jag hem! Adjö lantluft, hej avgaser... :-S