Vikarie

Blir att bli helt mammaledig från xCash till vintern. De skall börja leta vikarie så att de inte behöver oroa sig för att jag skall dra mig ur och de stå där och inte ha någon som sköter kundtjänst, bokföring, fakturering och allt som hör till det. Läskigt..
Tänk om denne vikarie är bättre än jag och de vill att den skall behålla jobbet.. Fast jag vet ju i och för sig inte vad som händer efter mammaledigheten, eller "ledigheten".. Förstår inte riktigt hur de kan kalla det ledighet, att ta hand om ett barn är väl ett jobb om något. Inte för att jag har någon erfarenhet annat än från barnpassning och dagispraktik, men jag har allt en hel del vänner och släkt som kan intyga att det inte är någon barnlek (haha, dåligt skämt, jag vet!).
Överallt ifrån får man höra att det inte går att föreställa sig och så vidare, så även om jag nu i mitt stilla inre sinne inte tror att det blir sååå jobbigt, och dessutom ganska kul, vet jag att jag nog kommer få andra åsikter när väl erfarenheten sätter sina spår.. Dessutom vet man ju inte om barnet åker på typ kolik eller någon annan läskig bebissjukdom!! DÅ kommer det nog inte gå så bra att jobba ALLS! För det har jag minsann hört många skräckhistorier om.

Fast ÅÅÅHHH så roligt det kommer bli att få barn, jag längtar så jag dööör. Kan inte låta bli att räkna dagar och veckor, så snart jag går in i ny vecka vill jag fira med pompa och ståt. Slitigt men roligt, det är nog så det kommer bli.. Men som sagt, vad vet jag!? :-D Hähä..
Jag vet i alla fall att jag älskar barn, och andras barn har jag kommit ytterst bra överens med, i alla åldrar, så förhoppningsvis håller min förmåga i sig till mina egna små liv. Det är jag lite nervös för, tänk om jag blir en dålig mamma?! Att Andy kommer bli en toppen pappa har jag inte det minsta tvivel om, men jag litar ju inte riktigt på mig själv, tänk om jag tröttnar? Och hur FAN kan man tröttna på sina egna BARN? Det vet jag inte, och jag förstår inte varför jag är rädd att jag själv skall göra det, men rädslan finns där ändå.. Jag är så rädd att göra FEL! Nåväl, ingen vet förrän det är dags...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0