Är det bara jag eller känns det inte som tiden bara rusar fram? Nyss var det måndag, usch trälig måndag, och nu är det redan onsdag, snart fredag! Vart tar tiden vägen? De senaste veckorna har bara sprungit bort utan att jag lyckats hinna med allt jag tänkt. Vart? Snart skall Andy och jag ha en liten bebis, och med den här takten lär den väl komma i morgon, innan man vet ordet av!
Börjar få lite panik, allt som skall fixas och donas innan lillfisen kommer ut. Det skall vara jul och firandet som hör till detta, Andys föräldrar skall träffas innan magen försvinner (det blir dock i helgen, så ingen panik där), lägenheten skall bli färdigställd för att välkomna en liten, kläder skall inhandlas (billiga baskläder då, så att den lilla stackaren har något att sätta på sig när den möter kylan utanför mammas mage), anmälan om föräldraledighet är precis inskickad så där kan jag andas ut, det skall föräldragruppas och amningskursas och så skall man hinna jobba också och sluta jobba. Vart skall all tid komma ifrån så det hinns med? När veckorna går så fort att man inte hinner blinka innan de är över, hur lätt är det inte då att missa allt? Det är bara nätterna som är långa, och ändå är de inte tillräckliga. Uscha. Det här med tid är då minsann överskattat! :-)