Jag vet att det blivit rätt mycket gnällande i bloggen på sista tiden men jag måste bara få tala om hur det är ibland! Att vara gravid är inte alltid det roligaste, om man har en massa problem hela tiden. Som till exempel foglossning. Ibland (ofta på senare tid) kan jag varken stå eller sitta, absolut inte gå. Detta för att det gör så fruktansvärt ont i ryggen och går nedåt genom rumpan och benen. Har varit på ryggskola men jag tyckte inte det gav något av värde för att lätta på smärtorna. Det enda tycks vara att köpa ett band att sätta runt höfterna för att trycka ihop bäckenet något, vilket jag inte kan, eftersom jag inte klarar av att ha ett tryck över magen. (Har inte slutat kräkas, trots att jag är i åttonde.)
Hemma känner jag mig mer eller mindre handikappad, eftersom Andy får ta på sig att sköta disken och dammsugaren, då jag inte ens klarar sådana enkla saker, utan att få en molande, krävande värk. Ibland känns den nästan krampartad.

Så nu har jag gnällt av mig lite, har ju faktiskt en väldans tur som har min lilla Andy som hjälper mig utan att knussla och knorra. Snarare så att han brukar säga till mig att vila och inte flänga runt när jag har ont i ryggen, men man blir ju så fruktansvärt rastlös!! Nåväl, världens mest underbara pappa, det är vad bebisen kommer att få, som ni kanske märker ;-P