I morse när jag skulle till jobbet fick jag snällt kapitulera inför väderleken. Det gick inte längre att ignorera kylan, var tvungen att ta på mig ett par långkalsoner! Usch, det känns inget bra. Vintern tycks oåterkalleligt vara här. Hur mycket jag än försöker förtränga faktum, genom att intala mig att det inte är så där jättekallt, går det inte längre att förneka, väder gubben har vunnit. I och för sig kommer vårt barn att födas under vintern, så borde ju tycka att det är positivt, eftersom, på något sätt, känns det närmre nu när vi är inne i rätt årstid. Men ändå känns det så avlägset, och att frysa sig fram till tiden för nedkomst gör att tiden kommer kännas än längre! Tror jag..

Nåja, vem vet, vädret kanske hinner slå om en gång till innan det är dags för den slutgiltiga vintern.. :-)