Jag har inte skrivit något om det, för det har varit en sådan där privat sak som ingen har något med att göra! Men nu är det löst och då är det inte hemligt längre. En av mina absolut bästa vänner och jag har varit osams sedan i april, men nu vill vi inte vara det längre. Jag var helt säker på att hon aldrig skulle vilja bli min vän igen och att mitt barn (okej, vårt) inte skulle få ha henne som en del i sitt liv och sin uppväxt. I dag när jag loggade in på Helgon såg jag dock att jag fått ett mejl av henne där det stod att hon ville vara min vän och att hon ville följa varje dag av Andys och mitt barns uppväxt! Känns så himla underbart! Jag har saknat henne otroligt mycket och försökt luska reda på hur hennes liv ter sig, utan att hon skall ha vetat något om det. Jag är så GLAD! Började till och med grina när jag läste mejlet.. Hähä.. Hormonbalansen är väl inte den bästa, kan ju skylla på det i alla fall. Hur som haver, bara vi får ses och reda ut allting eller vad man skall säga så hoppas jag att livet återgår till det som det skall vara, det som det är meningen att det skall vara, sedan!