Internationella kvinnodagen har jag spenderat där vi kvinnor hör hemma bäst; i köket. Med mig har jag haft min älskade son som en liten hjälpreda. Eller, han satt väl mest i sin stol och sov, skrek, åt och gungade.

En hjälpreda, eller bara en black om foten? Nåväl, älskad som tusan är han i alla fall!-kärlek-

Vid halv fyra-hugget blev herrn väldigt arg och mammaFiia var väldigt upptagen med sin matlagning, så lyckligtvis för mig kom moster Anna hem vid 17.30 för att hjälpa till med grinpellen. Han kunde inte riktigt bestämma sig för om han skulle vara glad, sova eller bara vara rent rosenrasande. Turligt nog kommer moster Anna få träffa sin systerson fler gånger denna vecka, så har hon tur, vilket hon bör ha, eftersom Knut inte ofta är så där oregerlig, är han en snäll, glad och lugn liten Knut!